Olika kontorstyper

Cellkontor

Cellkontoret, det egna kontorsrummet, är ett åtråvärt rum kanske för att det genom historien laddats med status, efter att ha varit förknippat med ”viktigt arbete och höga chefspositioner” under många år. Traditionen att rutinarbete utfördes i storrum och kvalificerat arbete i små rum bidrar också till bilden av det åtråvärda cellkontoret.

Delat kontor

Det delade kontoret har nyttjats från mellankrigstidens mer goda dagar där högre rankade assistenter och sekreterare ofta klumpades ihop i de mindre delade kontoren i direkt närhet till de högre statusfyllda cellkontoren. Delade kontor är förhållandevis högt rankat bland brukare.

Öppet kontor, kontorslandskap

Det öppna kontoret har två utvecklingsgrenar. Dels från USA dominerande amerikanska kontorstypen med stora öppna rum med skrivbord i långa raka rader sk ”trälhav”. För oss i Sverige är det som hände i slutet av 50-talets Tyskland mer intressant. De tyskinspirerade kontorslandskapen spred sig under 60- och 70-talet till bland annat Sverige. Utan analys av de mest grundläggande funktioner och förståelse för verksamhetens behov blev de ofta dysfunktionella och svåra att arbeta i.

Kombikontor

Kombikontoret utvecklades i slutet av 70-talet och erbjöd varje medarbetare ett eget rum i fasad, glasade inåt med gemensam tillgång till ett stort allrum som innehöll funktioner som mötesplatser, kopiering m.m.

Flexkontor

Flexkontorets genombrott på 90-talet var delvis ett svar på den rådande lågkonjunkturen. Flexkontor är i grunden ett öppet kontor. Oftast har flexkontoret färre arbetsplatser än antalet medarbetare, baserat på förväntad sjukdom eller arbete utanför kontoret.

Aktivitetsbaserat kontor

”En aktivitetsbaserad kontorsmiljö innebär att den är utformad efter brukarens faktiska behov, där individen bestämmer var och hur den vill arbeta för dagen. Alla funktioner är styrda till att utföra den uppgift som man ska utföra för stunden. Aktivitetsbaserade kontor bygger på en rad olika zoner i miljön, där man kan arbeta i grupp, individuellt eller koncentrerat och där miljöerna möjliggör spontana möten och samverkan.” (Bodin Danielsson, 2014).

 

Läs mer om historiken i rapporten