Ett helhetsgrepp om vårdmiljön är betydelsefullt då mer och mer forskning pekar på utemiljön som en värdefull resurs i vårdsammanhang och att innehåll och utformningen av utemiljön kan påverka patienternas hälsa och välbefinnande (Ulrich et al. 2008). Till exempel visar studier att kontakt med naturen kan leda till minskad medicinering hos patienter samt färre vårddagar på sjukhus. Dessutom verkar fördelarna av kontakt med naturen och utomhusmiljön vara störst för de fysiskt och psykiskt sjukaste och svagaste, för de som upplever stress och ångest och för de som är djupt påverkade av en kris. Personer med lägre fysisk förmåga är mer beroende av att den fysiska miljön är praktiskt tillgänglig och användbar än personer med högre funktionsförmåga. Ovan nämnda situationer är vanligt förekommande i vårdmiljöer och understryker vikten av en kunskapsbaserad utformning av utemiljön i dessa sammanhang.

Kunskap om stödjande och hälsofrämjande vårdmiljöer som sträcker sig från innemiljön till utemiljön möjliggör ett helhetsgrepp om patientens totala vårdmiljö. Nedanstående rapport presenterar teorier och perspektiv som ger en bakomliggande förståelse för behovet av evidensbaserade modeller och verktyg för att utveckla utemiljö som resurs i vårdsammanhang.

Den andra delen av rapporten handlar om begreppet och konceptet evidensbaserad design.

Den tredje delen fokuserar på evidensbaserad design avseende utemiljöer i vårdsammanhang. Ambitionen är att beskriva praktiska modeller och verktyg som kan bidra till att bygga broar mellan forskning och praktik. Allt fler forskningsstudier med fokus på utemiljön visar på den positiva inverkan som kontakt med natur har på patienter, personal och övriga användare.